Jag älskar ingen alls, sånt där är slöseri med tid. Men då slösar vi bort våra liv.

Med känslan att ingen läser den här mer än jag själv så måste jag erkänna att det känns  lite bra, varför inte bara göra något för sig själv för en gångs skull?

Idag har jag bestämt och ordentligt struntat i att plugga vilket förmodligen kommer få jobbiga konsekvenser imorgon, men vafan liksom? Jag har varken ork eller lust att lära mig så mycket mer. Just nu hägrar framtiden lite för väl. Sjukt att ens kunna skriva de orden och inse att det är min framtid jag syftar på. Så, i min påstådda ensamhet, som inte existerar, försöker jag ta itu med mitt liv på bästa möjliga sätt. Just nu är det Håkan Hellström och min fantasi som klipper och klistrar ihop min lycka. Låter det flummigt?

Aussieland

Efter att ha tillbringat en kväll i australiensiskt sällskap känns det nu som att Australien kommer gå galant, så nu måste jag dit ännu mer. Efter lite vin gick engelskan rätt fint också, även om grammatiken haltade en aning. GE MIG AUSTRALIEN NU!

Kvällsunderhållning: OBS, konstig humor.

Jag överväger adoption.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen och igen ja, det känns som något hemskt kommer hända. Eller så säger jag bara att jag inte är så värst aktiv och sen kan jag säga att det inte kanske stör mig. Ny header känns fresh alltså. Och livet är så himla bra. Student om 31 dagar. S J U K T

Bitterfitta.
Jotack, jag vet.
När jag väl förlikat mig med tanken att sitta hemma så släppte min självömkan så nu är jag iallafall lite mindre deprimerad. Jag kan ju tillägga att jag såg en film om en kille med cancer också. Fick gråtit lite. Dessutom ringde min framtida resesambo och bara undrade hur jag mådde. Världens bästa brud. Ja-a.

Eftersom det inte hjälper ett dugg så säger jag bara exakt vad jag känner om allt, för allt, med allt just nu:

J*VLA SKIT

Frånvaro.

Kent.Kent.Kent.Kent.Kent.Kent.
Kent.Kent.Kent.Kent.Kent.Kent.
Kent.Kent.Kent.Kent.Kent.Kent.

Nedan visas anledningen till en längre frånvaro. Slutproduktion. Jag kan inte mer än säga det igen: jag har lyckats hamna i en klass med 24 andra fantastiskt duktiga, roliga, fina och härliga människor. Vad säger man? Tack?